"Jag kom till Finavia som förhandlingsombud för kollektivavtal, direkt från föräldraledigheten för mitt andra barn, vid 28 års ålder. Året var 1988, och vid den tiden var Finavia fortfarande Luftfartsstyrelsen och fungerade under trafikministeriet. I början av 1990-talet blev bolaget ett statligt affärsverk.
Min yrkesskicklighet och mitt arbetsfält har utvecklats hand i hand med Finavia. Genast från början var jag med och förhandlade fram olika kollektivavtal, eftersom Luftfartsstyrelsen redan då kom överens om många saker lokalt. Jag var också genast involverad i organisationen av vårt dotterbolag Airpro, stödde dess personalsida och utarbetade deras första kollektivavtal.
I slutet av 1990-talet började flygtrafiken verkligen öka. Luftfartsstyrelsen behövde kunna svara på flygbolagens ökade behov av tjänster genom mer flexibla kollektivavtal. Då förändrades min roll från ombud till chef för anställningsvillkor, och jag fick mer ansvar.
Jag har arbetat som personalchef sedan 2008. Två år efter min utnämning bolagiserades Finavia, vilket gjorde företagsvärldens utvecklingsbehov och utmaningar till en del av mitt arbete. Arbetet blev också mer intressant. Kraven på chefsarbete och personalutveckling ökade, men å andra sidan förutsatte man att Finavia kunde reagera snabbt på den ekonomiska situationen och förändringar i verksamhetsmiljön.
Under bolagstiden har jag varit tvungen att genomföra flera samarbetsförhandlingar, varav det blev betydligt färre under tiden då bolaget ägdes av staten. Det var särskilt tungt under coronakrisen. Flygtrafikens kollaps var utan motstycke. Över 90 procent av Finavias verksamhet försvann på ett ögonblick, och vi var tvungna att tillfälligt permittera hela personalen.
Under krisen måste förändringar drivas på många håll, och samtidigt ville man ta hand om personalens välmående. Folk hade det svårt. Trots de svåra tiderna var största delen av personalen verkligen engagerade i sina jobb på Finavia och uthärdade modigt de dåliga tiderna. Efter coronan har jag märkt att människors framtidstro har återvänt snabbt.
Genom hela min karriär har jag velat lära mig nya saker och anpassa mig till förändringar som branschen genomgår. Arbetet på Finavia har varit varierat, och företaget har utvecklats ständigt. Det snabba tempot och de mångsidiga arbetsuppgifterna har hållit sinnet vaket. Jag har inte haft tid att bli uttråkad. HR-uppgifterna inom andra branscher har verkat ganska ensidiga, så jag har inte velat lämna Finavia.
Jag har märkt att det finns många på Finavia som likt mig tycker om att ständigt stöta på speciella situationer i arbetet. I flygtrafiken förändras situationer snabbt, så man har ofta inte tid att göra saker i fred. Man måste kunna reagera snabbt.
Förutom den föränderliga arbetsmiljön är människorna det bästa med mitt arbete. Jag har en trevlig arbetsgemenskap och fantastiska kollegor. Dessutom får jag interagera med ett brett spektrum av människor som arbetar med olika saker på olika flygplatser. Det är något som jag uppskattar.
Det finns många uppgifter på Finavia som inte finns på något annat finländskt företag. Jag tror inte att jag skulle ha trivts så här länge i en mer ensidig miljö.
Även efter 35 år inspirerar mitt dagliga arbete mig fortfarande. Nästan vad som helst blir intressant när man får fördjupa sig i det. Jag gillar till och med rapportering. Jag trivs under tryck och gillar att göra flera saker samtidigt. Ibland är mina arbetsdagar långa, men jag har aldrig varit sådan att jag skulle arbeta dag och natt. Numera, när alla mina tre barn är vuxna, kan jag lugnt förlänga mina arbetsdagar, men jag tar alltid också tid för mig själv. Jag har alltid tyckt om mitt arbete och njutit av mitt liv, även om tiderna ibland har varit svåra.”
