Ekonomiska styrmedel
Olika ekonomiska åtgärder har föreslagits för att minska utsläppen, antingen genom politiska beslut eller genom marknadsmekanismer. De politiska lösningarna skulle vara skatter och avgifter, som huvudsakligen skulle påverkas via en minskad efterfråga. Exempel på marknadsmekanismer är handel med utsläppsrätter inom flygtrafiken, som har varit i kraft inom EU sedan år 2012, och det globala systemet för ersättning av utsläpp, CORSIA, som träder i kraft den 1 januari 2019.
CORSIA-systemet inom den internationella flygtrafiken
Enligt Kyotoprotokollet (1997) enades staterna om att minska utsläppen från internationell flygtrafik och sjöfart genom att arbeta via de globala FN-paraplyorganisationerna (ICAO och IMO).
Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) är en FN-organisation med 192 medlemsländer. Tekniska regelverk och säkerhetsföreskrifter för civil flygtrafik bygger på ICAO:s standarder och rekommendationer, liksom de kommersiella spelreglerna inom branschen.
ICAO förberedde under lång tid globala åtgärder för att minska koldioxidutsläppen från flygtrafiken och i oktober 2016 beslutade generalförsamlingen om principerna för att bygga upp ett system för hantering av utsläpp från den internationella flygtrafiken (Carbo Offset and Reduction Scheme for International Aviation, CORSIA) som med hjälp av kompensationsmekanismer fryser nettoutsläppen till nivåerna år 2020.
Flygtrafikens tillväxt är koldioxidneutral från och med år 2020.
ICAO:s CORSIA-system grundar sig på en noggrann utsläppsrapportering från flygbolagen, enligt vilken bolagen beordras att investera i utsläppsminskande projekt inom andra sektorer till den del deras internationella trafikutsläpp ökar. Flygtrafiken är den första branschen som inför ett globalt system för att kontrollera koldioxidutsläppen. Systemet täcker genast från början 76 procent av världens internationella flygningar (inklusive Förenade Arabemiraten och USA) och dess täckning ökar gradvis.
Kompenseringen av utsläpp inleds i början av år 2021.
CORSIA kallas för ”Carbon Offsetting System for International Air Transport” och dess genomförande är Transport- och kommunikationsverket Traficoms ansvar, på vars webbplats systemet beskrivs närmare.
Utsläppshandel inom EU:s flygtrafik
I Europa inleddes handeln med utsläppsrätter inom flygtrafiken den 1 januari 2012. Den omfattar alla flygningar inom EU och EES. Det råder brist på utsläppsrätter för flygtrafiken och som ett resultat av detta har flygbolagen förvärvat utsläppsrätter genom auktionering eller från andra affärsområden. I Finland sköts handeln med utsläppsrätter inom flygtrafiken av Traficom, på vars webbplats förfarandet beskrivs närmare.
EU:s system för handel med utsläppsrätter inom flygtrafiken fortsätter att gälla tills vidare, och EU fattar senare beslut om framtiden för handeln med utsläppsrätter och samordningen med CORSIA.
Styrningsåtgärder gällande nationella utsläpp
Inom flygtrafiken kan de nationella styrmetodernas effektivitet anses vara begränsad, eftersom merparten av trafiken är internationell och regleringen av den bygger på internationella avtal.
Skattebefrielsen för flygbränsle har överenskommits internationellt och det anses omöjligt att ändra den på internationella flygningar. Det finns ett liknande internationellt avtal inom sjöfarten, som även gäller inrikes sjöfart i Finland. Nationella lösningar för beskattning av flygbränsle har knappt alls genomförts i olika länder.
I vissa EU-länder finns det en skatt på flygresor, som oftast motiveras av upplupna statliga skatteintäkter. I Nederländerna (2008) och Sverige (2018) motiveras beskattningen av flygresor också av en minskning av utsläppen, vilket uppnås genom att efterfrågan minskar. I Nederländerna avskaffades skatten år 2009 på grund av dess negativa ekonomiska effekter. Skatter kan i allmänhet inte allokeras till åtgärder för att minska utsläppen.
Flygtrafikens infrastruktur (flygplatser och flygtrafiktjänster och deras utrustning) finansieras genom användaravgifter och kommersiella intäkter. Detta kommer att bidra till högre kostnader inom flygtrafiken och påverka tjänsternas priser och efterfrågan på dessa.